Fusing

Det engelska uttrycket fusing beskriver en uråldrig glassmältningsprocess, som oftast görs i två steg. På svenska brukar vi kalla denna teknik för ugnsformat eller laminerat glas. Först smälter man samman glasbitar eller glaskross till t ex en rund eller fyrkantig platta. I steg två lägger man plattan över en form av
t ex gips eller ugnsfibermaterial. När glasplattan hettas upp igen, vid något lägre temperatur än i första steget, formar sig glasplattan efter den underliggande formen. Detta moment kallas att man slumpar glaset.
I vissa fall använder man sig av ett moment som kallas sagging, då man låter glaset ”falla fritt” genom t ex ett hål i en fiberplatta.

 



Glas har alltid fascinerat mig. Det är något magiskt över det. Att jag började med fusing är från början ett missöde. Jag målade på glas och brände sedan glaset i min lilla porslinsugn. Rätt som det var fungerade inte min ugn som den skulle, den slog inte av när den uppnått inställd temperatur. Resultatet blev en oformlig massa i botten på ugnen. Spännande tyckte jag och började experimentera med att smälta ner flaskglas i olika färger. Ibland blev det bra och ibland sprack det men jag förstod inte varför. När jag började leta information som skulle förklara varför resultatet blev så olika vid varje bränning förstod jag att jag redan tagit ett steg in i en teknik som kallades fusing. Jag använder mig av Bullseyeglas, ett handkavlat kompatibelt glas som finns i regnbågens alla färger och även som kross i olika grovlekar stringers m m. Att få jobba i glas är mycket inspirerande det är bara fantasin som sätter gränser. Nu tillverkar jag glaspärlor också.